Oj vad många duster vi haft under åren som gått och det kommer säkert att upprepas igen för som sagt ett steg fram och två tillbaka. Får vara väldigt allert med en tydlig men mjuk korrigering så fort jag ser minsta tecken på att han är påväg att göra fel och visst hinner han göra fel ibland men jag får honom lugn snabbare…känns som om vi kommit ytterligare en bit påväg i våran kommunikation. Nu i påskhelgen har vi haft så mycket hundmöten och jag har haft privilegiet att gå med en hund. Får Putte bara sitt avstånd till andra hundar för att känna sig trygg, får vi ett möte på varsin sida om vägen vill han gärna att vi gör en respektkurva för det tycker han är svårt fortfarande. Vid några tillfällen har vi haft hundsällskap på promenaden och Putte har fått springa lös, när man iaktar honom då så är han väldigt noga med att inte komma för nära men ändå avslappnad (övriga kopplade). Igår när jag var ute på den sista rundan och hade bägge med mig råkade vi inte ut för några direkta hundmöten men det låg hundar utanför många hus efter ännu en underbar solskensdag…och båda hundarna lugna och det känndes bra för matte också. Det känns som om Putte har börjat förstå vad jag menar och jag hur han vill ha det, problemen på promenaden och utanför känns som om vi kommit ett par kliv frammåt. Nu ska jag ta tag i problemet inne måste erkänna att jag tränat för lite på det vilket, vi blev påminda om i helgen…såg sidor hos Putte som jag aldrig sett, hade det inte varit ett galler emellan dom hade det varit ett riktigt hundslagsmål…i detta avseendet känner jag att jag vill ha en plan igen..har småbitarna men får inte ihop hela pusslet. Det är våra bästa vänners hund-(ar), tiken funkar det bra med.. och det vore ju trist om det inte ska funka för hundarnas skull. Tidigare har dom kunnat stå på varsin sida om ett galler, vi har promenerat ihop varit på kurser ihop…Nya huvudbryn hela tiden…ny vecka med nya planer, får lägga på ett kol så vi hinner med en promenad innan jag börjar jobba vid 12 idag..